Aktivitet, social delaktighet, personcentrering, samarbete med anhöriga och ny teknik blir allt viktigare – både för den enskilda äldre personen och för tjänsternas hållbarhet.
WHO uppskattar att upp till 45 procent av risken kan kopplas till påverkbara faktorer som fysisk inaktivitet, social isolering, tobak, alkohol, luftföroreningar, högt blodtryck och diabetes.
Riktlinjerna rekommenderar bland annat fysisk aktivitet, kognitiv träning, social delaktighet och stimulans för personer med normal kognition eller mild kognitiv svikt.
Detta är viktigt för VilMer eftersom aktivitet därmed inte bara handlar om välbefinnande efter att ett omsorgsbehov har uppstått. Anpassade fysiska, sociala och kognitiva aktiviteter kan också ingå i ett bredare förebyggande arbete – både i seniorboenden, på institutioner och i verksamheter för hemmaboende.
En sammanfattning som publicerades den 16 juli visar bland annat att svenska allmänläkare med hjälp av ett blodprov kunde diagnostisera Alzheimers sjukdom med 93 procents träffsäkerhet – nästan i nivå med specialister. Utan provresultatet var träffsäkerheten 65 procent.
Det presenterades också resultat från ett strukturerat livsstilsprogram med vägledning och uppföljning i elva latinamerikanska länder. Programmet förbättrade de kognitiva förmågorna hos äldre med förhöjd risk för kognitiv svikt.
Enklare diagnostik kan leda till att fler får kännedom om sjukdomen tidigare. Då ökar också behovet av goda, icke-medicinska insatser: stöd till anhöriga, anpassade aktiviteter, arbete med livsberättelser och hjälp att upprätthålla social delaktighet och vardagsfunktion. Här blir kopplingen mellan diagnostik och personcentrerad uppföljning allt viktigare.
Helsedirektoratet: Regeringen meddelade ursprungligen att Demensplan 2030 skulle presenteras våren 2026. På Helsedirektoratets uppdaterade sida om reformen Bo trygt hjemme står det nu att planen väntas efter sommaren.
Två av tre bor hemma eller i ett anpassat boende, och över 40 procent av personer över 70 år som får hemtjänst har demens.
Siffrorna understryker att framtidens demensomsorg inte kan utvecklas med utgångspunkt enbart i äldreboenden. Aktivitet, samarbete med anhöriga, digitala insatser och hjälp att upprätthålla en meningsfull vardag måste i större utsträckning kunna erbjudas där den äldre personen bor.
Pårørendealliansen sammanfattade i slutet av juli situationen för norska anhöriga.
Anhöriga utför uppskattningsvis 136 000 obetalda årsarbeten, jämfört med omkring 142 000 årsarbeten inom de kommunala hälso- och omsorgstjänsterna. Mer än 800 000 personer utför anhörigarbete varje dag, och belastningen påverkar ofta både hälsa, livskvalitet och deltagande i arbetslivet.
Anhöriga måste därför behandlas som samarbetspartner – utan att samtidigt bli en informell bemanningsresurs. För VilMer aktualiserar detta lösningar som gör det enklare att dela information, medverka i aktivitetsplaneringen och följa den äldre personens vardag. Målet bör vara närhet och trygghet, men också att anhöriga får stöd och verklig avlastning.
Verksamheterna får ett tydligare ansvar för att själva granska händelser, involvera brukare och anhöriga samt dokumentera förbättringsarbetet.
Samtidigt har Aftenpostens rapportering om kritiken mot Uranienborghjemmet illustrerat hur svår diskussionen om kvalitet, bemanning och privat drift kan bli.
Driftsansvariga avvisar påståendet att verksamheten är oförsvarlig, och Sykehjemsetaten har kommit fram till att den är försvarlig. Flera anhöriga och boende upplever ändå att erbjudandet har försämrats.
Fallet visar att formell säkerhet och upplevd livskvalitet inte alltid är samma sak. Äldreomsorgen behöver därför bättre dokumentation av det som sker mellan de grundläggande omsorgsuppgifterna: aktivitet, social kontakt, individuell uppföljning och dialog med anhöriga.
Antalet personer i EU som behöver långvarigt stöd väntas öka från 36 miljoner till 48 miljoner fram till 2070, medan andelen personer över 80 år kan fördubblas.
Det handlar inte bara om fler platser på äldreboenden. Europa behöver nya kombinationer av boende, förebyggande insatser, teknik, lokalsamhällen och professionella tjänster. För VilMer är utvecklingen särskilt relevant eftersom samma lösningar måste kunna fungera i olika länder – samtidigt som aktiviteter, språk och personcentrering måste anpassas till lokala förhållanden.
Rapporten pekar på möjligheten att minska administrativa uppgifter, stödja omsorgspersonal och göra det möjligt för äldre att bo hemma längre. Samtidigt varnas det för bedrägerier, felaktiga hälsoråd, integritetsproblem och ett alltför stort beroende av digitala samtalspartner.
Det är en viktig korrigering för hela välfärdsteknikområdet. AI kan göra aktivitetsplanering, matchning, individanpassning, dokumentation och dialog med anhöriga effektivare. Men tekniken bör användas för att frigöra tid och skapa fler mänskliga möten – inte som en billig ersättning för dem.
Plattformen ska utveckla både ägda bostäder och hyresbostäder i sex storstäder, med fokus på självständighet, hälsa, aktivitet och gemenskap.
Indien är en annan marknad än Norge och Sverige, men utvecklingen illustrerar en global trend: Seniorboenden blir gradvis en egen tjänste- och investeringskategori. Konkurrensen kommer i allt större utsträckning att handla om mer än själva lägenheten. Boendemiljöerna måste också erbjuda social gemenskap, relevanta aktiviteter, trygghet och stöd för kontakten med familj och närmiljö.
Julinyheterna visar att förebyggande arbete, demensomsorg, seniorboenden, stöd till anhöriga och teknik inte längre kan behandlas som separata områden.
Den viktigaste utvecklingen är kanske övergången från enskilda insatser till ett mer sammanhängande stöd genom hela vardagen. För VilMer innebär det en möjlighet – och ett ansvar – att dokumentera hur aktivitet, personcentrering, samarbete med anhöriga och teknik faktiskt kan skapa bättre liv för äldre och samtidigt göra tjänsterna mer hållbara.
Aktivitet, social delaktighet, personcentrering, samarbete med anhöriga och ny teknik blir allt viktigare – både för den enskilda äldre personen och för tjänsternas hållbarhet.
WHO uppskattar att upp till 45 procent av risken kan kopplas till påverkbara faktorer som fysisk inaktivitet, social isolering, tobak, alkohol, luftföroreningar, högt blodtryck och diabetes.
Riktlinjerna rekommenderar bland annat fysisk aktivitet, kognitiv träning, social delaktighet och stimulans för personer med normal kognition eller mild kognitiv svikt.
Detta är viktigt för VilMer eftersom aktivitet därmed inte bara handlar om välbefinnande efter att ett omsorgsbehov har uppstått. Anpassade fysiska, sociala och kognitiva aktiviteter kan också ingå i ett bredare förebyggande arbete – både i seniorboenden, på institutioner och i verksamheter för hemmaboende.
En sammanfattning som publicerades den 16 juli visar bland annat att svenska allmänläkare med hjälp av ett blodprov kunde diagnostisera Alzheimers sjukdom med 93 procents träffsäkerhet – nästan i nivå med specialister. Utan provresultatet var träffsäkerheten 65 procent.
Det presenterades också resultat från ett strukturerat livsstilsprogram med vägledning och uppföljning i elva latinamerikanska länder. Programmet förbättrade de kognitiva förmågorna hos äldre med förhöjd risk för kognitiv svikt.
Enklare diagnostik kan leda till att fler får kännedom om sjukdomen tidigare. Då ökar också behovet av goda, icke-medicinska insatser: stöd till anhöriga, anpassade aktiviteter, arbete med livsberättelser och hjälp att upprätthålla social delaktighet och vardagsfunktion. Här blir kopplingen mellan diagnostik och personcentrerad uppföljning allt viktigare.
Helsedirektoratet: Regeringen meddelade ursprungligen att Demensplan 2030 skulle presenteras våren 2026. På Helsedirektoratets uppdaterade sida om reformen Bo trygt hjemme står det nu att planen väntas efter sommaren.
Två av tre bor hemma eller i ett anpassat boende, och över 40 procent av personer över 70 år som får hemtjänst har demens.
Siffrorna understryker att framtidens demensomsorg inte kan utvecklas med utgångspunkt enbart i äldreboenden. Aktivitet, samarbete med anhöriga, digitala insatser och hjälp att upprätthålla en meningsfull vardag måste i större utsträckning kunna erbjudas där den äldre personen bor.
Pårørendealliansen sammanfattade i slutet av juli situationen för norska anhöriga.
Anhöriga utför uppskattningsvis 136 000 obetalda årsarbeten, jämfört med omkring 142 000 årsarbeten inom de kommunala hälso- och omsorgstjänsterna. Mer än 800 000 personer utför anhörigarbete varje dag, och belastningen påverkar ofta både hälsa, livskvalitet och deltagande i arbetslivet.
Anhöriga måste därför behandlas som samarbetspartner – utan att samtidigt bli en informell bemanningsresurs. För VilMer aktualiserar detta lösningar som gör det enklare att dela information, medverka i aktivitetsplaneringen och följa den äldre personens vardag. Målet bör vara närhet och trygghet, men också att anhöriga får stöd och verklig avlastning.
Verksamheterna får ett tydligare ansvar för att själva granska händelser, involvera brukare och anhöriga samt dokumentera förbättringsarbetet.
Samtidigt har Aftenpostens rapportering om kritiken mot Uranienborghjemmet illustrerat hur svår diskussionen om kvalitet, bemanning och privat drift kan bli.
Driftsansvariga avvisar påståendet att verksamheten är oförsvarlig, och Sykehjemsetaten har kommit fram till att den är försvarlig. Flera anhöriga och boende upplever ändå att erbjudandet har försämrats.
Fallet visar att formell säkerhet och upplevd livskvalitet inte alltid är samma sak. Äldreomsorgen behöver därför bättre dokumentation av det som sker mellan de grundläggande omsorgsuppgifterna: aktivitet, social kontakt, individuell uppföljning och dialog med anhöriga.
Antalet personer i EU som behöver långvarigt stöd väntas öka från 36 miljoner till 48 miljoner fram till 2070, medan andelen personer över 80 år kan fördubblas.
Det handlar inte bara om fler platser på äldreboenden. Europa behöver nya kombinationer av boende, förebyggande insatser, teknik, lokalsamhällen och professionella tjänster. För VilMer är utvecklingen särskilt relevant eftersom samma lösningar måste kunna fungera i olika länder – samtidigt som aktiviteter, språk och personcentrering måste anpassas till lokala förhållanden.
Rapporten pekar på möjligheten att minska administrativa uppgifter, stödja omsorgspersonal och göra det möjligt för äldre att bo hemma längre. Samtidigt varnas det för bedrägerier, felaktiga hälsoråd, integritetsproblem och ett alltför stort beroende av digitala samtalspartner.
Det är en viktig korrigering för hela välfärdsteknikområdet. AI kan göra aktivitetsplanering, matchning, individanpassning, dokumentation och dialog med anhöriga effektivare. Men tekniken bör användas för att frigöra tid och skapa fler mänskliga möten – inte som en billig ersättning för dem.
Plattformen ska utveckla både ägda bostäder och hyresbostäder i sex storstäder, med fokus på självständighet, hälsa, aktivitet och gemenskap.
Indien är en annan marknad än Norge och Sverige, men utvecklingen illustrerar en global trend: Seniorboenden blir gradvis en egen tjänste- och investeringskategori. Konkurrensen kommer i allt större utsträckning att handla om mer än själva lägenheten. Boendemiljöerna måste också erbjuda social gemenskap, relevanta aktiviteter, trygghet och stöd för kontakten med familj och närmiljö.
Julinyheterna visar att förebyggande arbete, demensomsorg, seniorboenden, stöd till anhöriga och teknik inte längre kan behandlas som separata områden.
Den viktigaste utvecklingen är kanske övergången från enskilda insatser till ett mer sammanhängande stöd genom hela vardagen. För VilMer innebär det en möjlighet – och ett ansvar – att dokumentera hur aktivitet, personcentrering, samarbete med anhöriga och teknik faktiskt kan skapa bättre liv för äldre och samtidigt göra tjänsterna mer hållbara.
VilMer Hverdagsvenn er en aktivitetstjeneste som sikrer en mer aktiv og sosial hverdag for eldre som har behov for litt ekstra støtte eller samvær. En hverdagsvenn forplikter seg til å besøke en eldre person på faste tidspunkter én eller flere ganger hver uke. De bidrar med helsefremmende og forebyggende aktivitet, både fysisk og sosialt. Tilbudet gjelder i hele Norge.
